vi står bredvid varandra på en regnig perrong. vi pratar men
förstår inte varandras skämt.
hon har blicken fäst långt borta, medan jag ser på henne. hon slänger sin fimp hårt ner på spårvagnsspåret medan jag går bort och fimpar
min i en papperskorg. hon är cool och sval medan jag är känslosam och vulgär. hon är en förebild medan ingen ser upp till mig. hon är skarp och kunnig medan
jag överskattar min förmåga. hon har tappat hoppet medan min motivation ökar.
tanken:
jag har något som hon inte längre har.
hon har glömt honom medan jag är vid hans sida varje dag.
och fast vänner säger ”tänk inte på det”
och han säger ”tänk inte på det”
och jag tänker ”tänk inte på det”
så tänker jag på det varje gång hon skymtar.
på en bild, i ett rum, i ett samtal med honom.
när jag sitter i samma kök som hon suttit, med fötterna på
samma sätt mot hans stol i hennes kvarglömda strumpor.
när hon går förbi flera gånger utan att säga hej.
men det rör mig inte längre, för jag vill inte längre vara
hon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar