den finaste julklappen kom på juldagen i ett mail från andra sidan Atlanten.
kuriosa: vi håller varandra i handen, men det syns inte. en annan sak som inte syns är hur mycket bakåt jag böjer mig för att inte vara galet mycket längre än henne, det går ju sådär. hon är helt otroligt liten och var barfota. runt halsen har jag halsbandet hon gav mig, och runt sin hals har hon halsbandet jag gav henne.
jag har börjat drömma igen och det är ett steg i rätt riktning. våren börjar ta form.
gråter fortfarande utan anledning ibland, men julen var så fin, min mamma är så underbar och framtiden för full av möjligheter för att jag ska kunna deppa ihop helt.
och skulle det ändå hända har jag drottningens ord i mina inre öron. och numera även bildbevis.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar