34. (jag skriker och du är på botten av havet)

jag kan inte hata dig.
(jag är inte känd för min självrespekt, så varför börja nu?)

du har ingen kniv som jag kan be dig sticka in lite hårdare, men jag har rispat dig med naglar, du kittlat mig utan mening.
jag vill ha tystnaden nu. jag minns vad du sa, men nu vill jag ha den absoluta tystnaden som följer acceptans. tystnaden av att ligga bredvid.

om två veckor är jag nitton år. om två månader bor jag i stockholms kommun. en omstart kan ju knappast komma mer lägligt.

jag kan inte hata dig, men jag hatar vad du gjort med mig.