"Being no poet, having no fame, Permit me just to sign my name" - Maria Callas

söndag 3 april 2011

28. (historien om schack)





Jag står emot, men dom förför mig. Säger "kamrat" fast dom förgör mig.



Du har smak, du har stil och unik finess. Och förmågan att förudmjuka.




Dom är ju kommunister; dom borde tåla skämt!




Jag söker efter kärlek, men utan tro och hopp.



Om ni vill ha strid emellan öst och väst, hur ska vi få tid att kora ut den man som spelar bäst?
Ett spel som var en förebild för dygd och högsta ambition, som vi nu ser förvandlas till ett slagfält för det kalla krigets retorik; en ockuperad zon!



- Hur länge har du känt Freddie Trumper?
- I åtta år
- Åtta lyckliga år?



Nederlag; min pappa när han ser sig blek och allvarsam, besegrad slutligen.
Morgondag; du lär mig snart att glömma. Annars - ta din sol och dra någon annanstans!
Om någon ska kallas svag - är det han och inte jag!


Se på mig! Kom ihåg hur jag ser ut nu, för jag kommer inte längre att vara jag!


Jag beundrar dig, ingen tänker som du.
Jag skyller allting på dig, på det märkliga under som skett - att jag plötsligt fått livet tillbaks.



Så du vill förstöra ditt liv med den mannen, som bara kan erbjuda vatten och bröd i en kall liten etta i en förort någonstans till Moskva? Det blir säkert jävligt bra!






Ni dömer mig, men är som jag.





Jag älskar hans doft och när han rör vid mina läppar, känner jag mig som eld, som vind, som stoft.
Om han var här skulle han då se all den svaghet jag har?
Han kysser mig ömt, men när jag vaknar nästa morgon finns bara smaken kvar av något jag drömt.










Alla sinnen, kropp och själ, måste du beröra. Jag tror du vill, jag vet du kan. Dina ögon talar väl, men jag vill få höra ur din mun.




Jag har lärt om alltings obeständighet, cynisk har jag blivit nästintill.



Det fanns en tid, en tid av hänryckning för oss som kunde läsa Lenins ord. Som en Gud nedstigen ifrån himmelen kom han till en plågad jord och varje fråga fick sitt klara svar. Absolut logik, sanningen låg uppenbar!



Har jag någonsin nämnt att Chess på svenska är bland det bästa jag vet?
Det är politik, intriger, bra musik, glansiga discobyxor, skitsnygga scenlösningar, en huvudroll jag identifierar mig massor med, massor med KÄRLEK och så jäkla sorgligt.
Jag tröttnar aldrig.
Att det är töntigt och stundtals cheesy skiter jag fullständigt i.
Här är hon, Florence, min drömroll (om jag bara kunde sjunga):



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar