43. (strö lite socker på mig, är du vänlig?)

om nätterna får du mig att kvida av din frånvaro och du svarar som om det faktiskt vore självklart, att våra kroppar hör ihop. korta stunder fantiserar vi bort avståndet och hindren. precis som du en gång nämde babylon lite i förbifarten, nämner jag att du är lite av en förbjuden frukt. vi pratar inte mer om det.
och visst kommer vi att klara det? snart ska vi trotsa en landskapsgräns och många mil, för du borde vara här.