"Being no poet, having no fame, Permit me just to sign my name" - Maria Callas

tisdag 26 januari 2010

det här inlägget är till tjejen på bilden.

Ella.

kära vännen.
jag vet inte hur mycket du suktar och drömmer, men jag vet att du är en sådan som fantiserar om bättre, precis som jag. och du ska veta att du är värd allt fint här i världen, för det finns få som är så mycket värda som du är.
vi har pratat om att dansa oss genom ungdomen. om luggar, randiga tröjor och andra popiga drömmar. och båda har vi undrat vafan vi gör här. och just nu. var det inte lite vackrare i en annan tid? och visst blir allting festligare på en annan plats?
jag skulle ha tusentals fester med dig. om vi bara hade miljön, om vi bara hade känslan, om vi bara hade sällskapet. (du vet vilken typ av fester jag menar, pinglan)
det jag vill säga med det här är att ingenting verkar vara vackert nog för oss. just nu. det finns människor med finare bloggar, med finare vänner, med finare liv.
men vet du, jag tror vi kommer att se tillbaka på den här tiden och le. för om några år, kanske det här är den bästa tiden i våra liv.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar